Sida 2 av 4

Familjekväll av rang

Vilken kväll. Vilken otroligt härlig kväll med familjen på sjön. Det märks att mina kära familjemedlemmar också är lite bitna av det underbara i att vistas på sjön och – tro´t eller ej – fiska litegrann. Visst, barnen tröttnar relativt snabbt, men frun i huset, hon verkar gilla det skarpt! Med nyopererad axel fiskade hon genom att jag kastade ut och hon vevade hem. Gillar delandet av det här intresset skarpt och jag kommer givetvis att försöka få henne än mer biten!

Fisket då? Jo, det var lite si och så under dagen. Förmodligen kanonbra om man kunnat koncentrera sig till 100%, men med två barn med i båten blir det mycket annat också. Det ska ätas, det ska fikas, det ska lekas med leksaksbåtar osv. Det är saker man måste ta som småbarnsförälder. Hur som helst, det var hur underbart som helst på sjön. Lugn sjö, mycket mys och givetvis en del bråk som sig bör, men allt toppades med att vi tillsammans såg en riktigt vacker solnedgång över sjön. Då var livet sannerligen på topp!

Kanonfiske och skitfiske på tre dagar

I tisdags var det dags för ännu en fisketur. Det har blivit mycket tid i båten varvat med cykeltävlingar på sistone. Bägge dessa intressen är precis lika roliga, men totalt olika. Jag skulle inte kunna välja mellan dem. Cyklingen ger motion och en enorm adrenalinkick, tävlingsnerver och laganda som är svårt att uppnå någon annanstans. Fisket å andra sidan ger mig också en adrenalinkick men av helt annat slag, dessutom ger det mig ett så ofta efterlängtat lugn och ro i själen. Svårt att beskriva om man inte själv är intresserad av fiske. Jag är glad och känner mig lyckligt lottad att ha denna fina mix av två goda ting och är förstås evigt tacksam att ha en fantastisk familj som förstår sig på mig.

Nåväl, fiske var på schemat och pappa var min fiskekamrat för eftermiddagen/kvällen framöver. Det blåste friskt med byar upp mot 13 m/s, men vi fann ändå fina läplatser med riktigt bra fiske. Jag lyckades kroka en fin abborre på 860 gram och det kändes bra att äntligen få en abborre med lite vikt och storlek igen.

Pappas abborre på 800 gram.

Vi bytte plats efter en tid till ett av mina favoritställen när det gäller just abborre. När vi stod och kastade in mot ett växtbälte plaskade det plötsligt till under båten och snabbt som tusan kom ett gäng riktigt fina abborrar farandes, jagande en stackars fisk in mot växtbältet. Snabbt kastade jag ut min jigg och det small direkt. Det blev en relativt liten abborre för min del, men medan den vevades in mot båten såg jag att minst 5-6 abborrar följde den. Jag sa till pappa att kasta ut direkt och pang! – så satt en riktigt fin borre på 800 gram på kroken.

Det var även bra att få testa båten i lite vind. Fortfarande mäkta imponerad över hur stabil den här båten är trots dess ringa storlek. Jag tror inte att jag kommer att byta båt på länge, den här är verkligen perfekt. Passar suveränt i garaget och är lättrailad ensam. Enda möjliga anledningen att byta upp sig blir väl om resterande tre familjemedlemmar blir ännu mer fiskebitna. Då är det nog dags till slut…   🙂

———

Två dagar senare, dvs igår var det dags för mig att åka ut på en ensamtur i mulet väder. Vinden hade lagt sig betydligt och jag såg fram emot några eftermiddagstimmar av bra abborrfiske. Men icke. Det blev rent ut sagt ett riktigt skitfiske. Dessutom tappade jag minst 6-7 fiskar, mestadels gäddor. De tappades på samma bete och jag kan inte för mitt liv förstå varför. Vass krok, bra riggning och vad jag tror är ett okej mothugg. Nåväl, det kanske hörde en skitdag till.

Det blev några abborrar till slut, men då himlen mörknade på framåt sextiden valde jag att åka in och käka ett par räkmackor med härliga familjen istället. På´t igen inom kort!

När jag kom hem kollade jag barometertrycket och såg att det fallit från 1014 den där fina fiskedagen med pappa, ned till närmare 900 denna dag. Kanske inte är så konstigt att abborren inte är på hugget då..

En fight att minnas

Nu var det ett tag sedan det skrevs något här i bloggen igen. Men inte har det varit slut på fisket bara för det! Ta förra fredagen t ex. En klämdag på jobbet, vackert väder – självfallet var det läge för en fisketur. Jag och Linus stävade ut från hamnen med planer om bra fiske och fina fångster. Det blev väl kanske ingen jättesuccé, men väl en och annan fin abborre till att börja med. Dagen innehöll dessutom det där fruktansvärt jobbiga momentet då man känner att man har ett nytt PB på kroken, bara för att sekunden senare tappa fisken. Men visst var det ett nytt PB på gång, så måste det bara vara 🙂

Mitt i allt abborrfiskande kände jag en enorm stöt. Det var tydligt att det inte handlade om en abborre den här gången. Istället var det dags att kroka en gädda på lätt abborrutrustning. Jisses vilken kamp den här madamen bjöd på! Det var många långa minuter av fight, en slirbroms som jag trodde skulle fatta eld en stund, en klassisk dykning under båten, ja – kampen innehöll allt. Linus skötte sina uppgifter med bravur. Full koll på elmotorn om propellern skulle behöva stoppas, perfekt håvning av gäddan när den väl gav upp och i allt en kanoninsats av min bästa fiskekompis! Det var jubel i båten när fisken äntligen var landad, även om det är långt ifrån en 10-plussare. För min del är det inte jakten på vikten det handlar om. Det är upplevelsen, utan tvekan. Det här var just en sådan. En upplevelse att minnas.

IMG_0347

Familjelycka på sjön

1:a maj 2017. Ett smått historiskt datum för mig. Varför? Det var den här dagen som hela, ja HELA min familj hängde med ut på en fisketur! Min bättre hälft Anna var aldrig med i gamla båten, däremot mina barn. Idag trots en smula motvillighet var det däremot dags även för henne att prova på fiskets värld. Det var inte utan att man var en smula nervös…

Efter förberedelser som brukligt innehållandes ett par tjatande föräldrar och selektivt döva barn, lastades allt och alla in i bilen och mot hamnen bar det av. Kapten själv hade i stridens hetta missat att veva upp stödhjulet på trailern så långt som man normalt bör göra. En vägbula påpekade dock detta faktum ganska snart och så blev denna första lilla fadäs tillrättad. Det skulle dock inte bli den sista för dagen…

Nere vid hamnen måste jag säga att det kändes skönt att inte vara ensam. Att ha Anna med som hjälpte till med allt från kapell till justeringar vid trailningen var riktigt gött. Inte för att jag drunknar i bestyr när jag är själv, men det var inte dumt att ha någon med lite koll på grejerna medan jag skötte rutinerna. När båten väl låg i vattnet, bil och trailer parkerade, ja då passade Anna på att testa en klassiker. Tappa solglasögonen i vattnet. Normalt är min fru ganska handlingskraftig, men där stod hon och stirrade apatiskt på ett par glasögon som centimeter för centimeter strävade mot sjöns botten. Inom ett par sekunder insåg jag förstås att just idag var inte Anna och hennes handlingsförmåga riktigt i synk, hon tänkte bara stå där och blänga på brillorna, varpå jag fick slänga ner armen och fiska upp glasögonen innan de helt försvann i vattnet. Fadäs nummer två var avklarad och resultatet innebar en klassblöt tröjärm innan jag ens hunnit sätta mig i båten. Nåväl, en hög skratt utbyttes oss emellan och därmed ingen fara för att Anna redan nu skulle vända på klacken och knalla hemåt istället för att åka båt. Det kunde annars ha varit en väntad reaktion…

När vi väl stävade ut från hamnen tyckte jag mig däremot se ett litet leende där framme i båten. Det såg ut som att den motvilliga damen trots allt tyckte att båten var rätt trevlig att sitta i. Det stämmer ju. Alumacraft gör fullkomligt fantastiska båtar. Det är ett nöje att fara fram i den här båten!

IMG_0102

Dagen fortsatte med väldigt mycket fiskande, ett möte med ett par trevliga fiskare ute på sjön som talade om hur jäkla svårt fiske det var idag, och det skulle vi förstås även själva bli varse under dagens lopp. Det gjorde däremot inte så mycket. Idag skulle vi bara ha trevligt och tre familjemedlemmar skulle lära sig att svänga spö. Barnen gjorde det riktigt bra. Linus börjar få in kasten, Moa fiskade och sov om vartannat och Anna – ja, förutom ett smått otroligt inslag av trassel i spötoppen som jag aldrig tidigare skådat, ett bortkastat drag och den minst sagt imponerande förmågan när hon drack kaffe och som första personen i båten lyckades hälla kaffe precis överallt. Jag menar överallt. Lite på mattan, mycket på sig själv, en deciliter på flytvästen, på barnens kläder, på byxorna – ja det var knappt en fläck som var torr när hon var färdig med sina cirkuskonster. Därefter var inte heller ett öga torrt eftersom dagens andra skrattsalva utbyttes i båten. Goda miner!
IMG_0105

IMG_0106

Det blev ett bompass idag. Det var faktiskt förväntat. Svårt att hitta fisken och dessutom bestod mycket av tiden i att instruera mina tre båtkamrater. Men så otroligt kul det var! Det roligaste av allt var att den först motvillige Anna var den som inte ville åka hem. ”Bara ett kast till” var inte direkt en väntad reaktion från henne, men banne mig – jag tror att hon blev lite biten!

IMG_0107

I min båt tar man av sig skorna eller använder inneskor. Så det så!  😀

IMG_0109

Raggsockor eller bästa Frost-tofflorna är till exempel bra val!  🙂

Här hemma har jag nu gått en stund i ett lyckorus. En familj som gillar fiske. Det måste ju vara lite som att vinna på Lotto?

Tack för idag familjen!

Kall premiär

På skärtorsdagen var det så äntligen dags att lägga båten i vattnet för första gången sedan jag köpte den. Den ursprungliga planen var förstås att ta premiärturen långt tidigare, men som så många gånger annars knackar övriga livet på dörren och så fick planerna skrinläggas till förmån för familjeliv, jobb och andra göromål. Nu var det däremot dags! Jag hade under några dagar studerat SMHI’s rapporter och sett att just torsdagen nog skulle kunna passa fint. Lite kallt, men som bekant finns inget dåligt väder, bara dåliga – ja just det – kläder.

På onsdagskvällen hade allt förberetts och på torsdagsmorgonen var det bara att koppla trailern till bilen och rulla ned mot båthamnen. Väl där gick allt fint sånär som på ett missöde med vinschen vilket renderade i en enormt kännbar mjukdelsskada i högerhanden, men inget skulle stoppa mig nu. Här skulle det åkas båt!

När båten väl låg i vattnet förtöjd vid bryggan, bil och trailer parkerad och jag promenerade ner mot bryggan där båten låg, ja då började det givetvis snöa. Som från ingenstans kom vita kalla fjun fallande från skyn trots att SMHI utlovat att denna snö skulle falla först långt senare på kvällen och natten. Nåväl, det var inte mycket snö som föll och snart slutade det. Motorn startade på ett kick och jag blev omgående imponerad av hur tyst en större motor går än en mindre, som min tidigare 15-hästare, även om det också var en fyrtakt.

IMG_0023

Redo för premiärturen!

Jag märkte omgående hur otroligt skön den här båten är att köra. Den är faktiskt rent ut sagt fantastisk. Jag log brett när jag stävade ut ur hamnen och det leendet försvann inte på hela dagen. Alumacraft Escape 145 Tiller är en otrolig båt. Tro mig.

IMG_0025

Jag ser galen och rädd ut, jag vet, men det där är faktiskt någon form av barnsligt skrattande utrop när jag för första gången fick känna hur grym den här båten är att köra 🙂

En bit ut stannade jag motorn och fällde ned elmotorn för första gången. Även här måste jag säga att upplevelsen av en ny Minn Kota Terrova är obeskrivlig. Det är är underbart att nu ha en elmotor och slippa slänga i ett ankare varje gång man vill stanna på en fiskeplats. Parning av motor med heading-sensorn gick smärtfritt, faktiskt t om lättare än jag trott och därefter genomförde jag en kalibrering av motorn vilket innebär att man kör två kompletta cirklar, varpå motorn talar om att den nu är kalibrerad.

IMG_0027

Dagen bjöd inte på mycket fiske eftersom jag istället koncentrerade mig på att lära känna elmotorn och att göra finjusteringar på min Helix 7:a. Det var svinkallt ute på sjön, det blåste lite och till slut fick jag leta upp en läplats för att åtminstone få i mig lite varmt kaffe. Men njutningen av att åka i denna Alumacraft gjorde ändå dagen fullständigt underbar. Ser fram emot nästa tur!

 

IMG_0026

Kaffet smakar ännu bättre i en Alumacraft!

The Alumaride is about to begin!

Igår var det så äntligen dags att koppla trailern till bilen och köra söderut. Närmare bestämt nästan 40 mil enkel resa till Westgear i Halmstad. Jag gillar egentligen inte att köra bil och när man dessutom först ska släpa på en tom trailer och därefter trailer OCH båt hem, ja då är man inte sådär jättetaggad när man åker hemifrån. Såvida man inte tänker på det faktum att jag inte skulle hämta vilken båt som helst förstås!

Resan ner gick bra och tog ungefär fem timmar att genomföra. Det var första gången jag besökte Westgear och där fanns mycket intressant att titta på. Min fina Escape 145 såg en smula liten ut i jämförelse med grannen intill, en 205 Tiller. Det var banne mig en enorm båt det! Efter att alla papper var skrivna, slutbetalningen swishad och båten lastad på trailern, ja då var det dags att rulla hemåt igen. Pollacks specialbyggda trailer gjorde hemresan till en dröm. Vilket underbart ekipage att susa fram på vägarna med!

DSC_1760

Båten lastad och redo att lämna Westgear och Halmstad ännu en gång!

 

IMG_20170327_194958_076

Nu står båten parkerad i garaget efter ett antal misslyckade försök att backa upp trailern och pricka in båten mellan garageväggarna. Jisses, det kändes trångt och inte blir det lättare när man dessutom måste backa upp trailern. Nåväl, det där löser sig nog på sikt. Om inte annat lär jag väl köpa en ny bredare garageport om jag inte lär mig backa 🙂

dsc_1764.jpg

Ja det är ju tydligt. Båten är bredare än hela garageporten. Kan ju vem som helst se…?

Det är en gedigen båt, det är det ingen tvekan om. Alumacraft verkar göra riktigt fina båtar och det ska bli en sann dröm att få ta ut den på en tur inom kort. Givetvis med tillhörande bloggrapport därefter!

Sportfiskemässan 2017

Just nu sitter jag i soffan och tänker tillbaka på gårdagens besök på Sportfiskemässan i Jönköping. Förra året missade jag dessvärre, vilket gjorde det än viktigare att komma dit i år. Av någon för mig outgrundlig anledning tog jag bara en enda bild och då inte ens med min egen kamera. Kanske kan orsaken stavas hänförelse av allt fiskegodis som fanns på mässan, inte vet jag. Men faktum är att det här är en mässa man bara måste besöka. Efter en lång vinter med total fisketorka är det fantastiskt härligt att få uppleva detta vårtecken och den definitiva starten på en helt ny härlig fiskesäsong!

Extra roligt var att träffa gänget på Westgear. Vi har ju bara diskuterat min nya båt via mail och telefon tidigare, men nu fick man ett ansikte på dessa trevliga grabbar. Dessutom fick man förstås möjligheten att botanisera bland deras smått fantastiska båtar som fanns att beskåda i montern. Jag fick även nöjet att sitta i Alexanders nya båt, en 165 Classic. Vilket jädra skepp! Kaptensstolen gick inte av för hackor den heller. Önskar honom ett stort nöje med nya fiskeskutan!

Svartzonker lanserade nya Betesbyggarkiosken, ser ut att kunna bli riktigt intressant om jag en dag framöver bestämmer mig för att börja leka betesbyggare. Man vet aldrig. Jag har en sjuk förmåga att nörda ner mig i det mesta…

CWC´s monter var fylld av intressanta prylar, likaså Abu visade upp en del intressanta nyheter, bland annat Robbos abborrgodis och Fränstams abborrfavoriter. Blir nog ett test av dessa godsaker i sommar.

Robbo för övrigt, han var den enda som hamnade på bild igår. Tillsammans med min Anna och Linus förstås. Märkligt nog kände Robbo igen Anna från Instagram. Men inte mig, givetvis. Oh well… Härlig kille är han i alla fall. Ja faktum är att jag tycker att nästan alla människor jag möter inom fisket är just härliga sådana. Det är som en enda stor go familj. Gillar det skarpt!

17390783_431405930530775_1582330400509931417_o

Hej då pärlan – hej nya vännen!

I fredags var det dags att säga adjö till Pärlan. Min fiskekamrat, mitt sällskap, mitt transportmedel och till delar mitt hem (nästan) under flertalet härliga turer på Värmländska vatten. Ja, jag talar om min båt. Min fina HR430 som fortsätter livet på andra sidan Vänern.  Hoppas du får det bra där nere!

IMG_20170319_113634_800

Adjö Pärlan!

Varför då sälja Pärlan? Jo, ett sådant där tillfälle som aldrig kommer igen råkade uppenbara sig för inte så länge sedan. Grumsbördige storfiskaren Alexander Pollack skulle köpa ny båt och hade därför just bytt in sin fina Alumacraft Escape 145 Tiller hos Westgear i väntan på en större och minst lika fin Alumacraft. En snabb kontakt med Alexander renderade i att han hörde med Westgear om båten fortfarande var otingad. Så var fallet och kort därefter lades handpenningen på denna vackra fiskeskuta.

Det ska bli så fantastiskt härligt att få en något längre, men viktigast av allt, bredare båt att fiska ifrån den här säsongen. Dessutom utrustad med en ny fin Minn Kota elmotor i fören, något jag saknat länge. Man tröttnar snabbt på att kasta ankare, hala upp ankare, kasta i på nytt osv osv. Jag är givetvis även sugen på att uppdatera elektroniken med nytt ekolod, men det lutar åt att jag åtminstone initialt kommer att köra vidare med min Helix 7 av första generationen. En smula jobbigt nu när man ser alla fantastiska bilder på Helix G2 med Mega, men sådant är livet. Man kan inte alltid få allt på en gång. Den tiden kommer när jag också kan sitta och förundras över fantastiska bilder från min nya uppsättning Humminbird-enheter. För just Humminbird, det lär det nog alltid bli i min båt. Fantastiska prylar!

Bild nedan är lånad från Alexanders blogg på www.topnotchfishing.se (Väl värd ett besök!). Hoppas det är okej att låna, Alexander!

DSC2641

Hej nya båten!! Visst är hon obeskrivligt vacker?

Omstart och fiskelängtan!

Det här höll på att bli en sådan där klassisk blogg som någon startar bara för att någon månad senare tappa suget. Kvar blir ett trasigt skal med ett magert innehåll från svunna tider. Internet svämmar ju över av sådant. Dumt att lägga ytterligare en blogg till den högen, eller hur?

Att jag inte uppdaterat bloggen på evigheter beror inte på avsaknad av intresse för fiske eller bloggande för den delen. Absolut inte. Däremot har jobb, familj och andra åtaganden tagit väldigt mycket tid senaste året. Jag har tvingats till många förändringar i livsbilden för att återigen kunna hitta mig själv och jag tror banne mig att jag är på väg att lyckas. 2017 ska bli ett bra fiskeår och ett år där jag tar hand om mig själv och min familj igen. En omstart av såväl blogg som mig själv således, och det känns riktigt riktigt bra.

Min fiskelängtan är just nu enorm. Isen ligger kvar till stora delar på närmaste sjön och jag får vackert vänta på min tur. Under tiden går datorn varm med YouTube-filmer om allt från fisketävlingar till diverse knep och knåp. Snart så…!

Skamligt!

Ja, det är precis vad det är. Skamligt. Att inte kunna uppdatera bloggen en enda gång under sommaren, när fisket för min del varit som bäst, det är verkligen oförsvarligt. Förklaringen ligger, hör och häpna, i det faktum att jag i juli knäckte koden. Fiskekoden! Plötsligt började jag få fisk av aldrig sinande grad. Nåja, det blev i alla fall inte ett enda bompass för resten av säsongen. Det kallar jag lycka.

Jag återkommer inom kort med ett inlägg med bilder och berättelser från sommaren och hösten som gått. Ber om ursäkt för väntetiden, det har verkligen inte varit meningen att orsaka ett sådant glapp i blogguppdaterandet! Skamligt.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén