Nu är höstfisket här med allt vad det innebär. Som under min senaste tur till exempel, där jag åkte ut på morgonen frysandes med mössa, jacka och raggsockor, för att bara ett par timmar senare svettas som en tok. Det är skönt med höst ändå tycker jag, med det kallare vädret kommer en härligt frisk luft som jag verkligen uppskattar. Kanske är det också nu som det riktiga abborrfisket kan ta fart. Året har inte direkt bjudit på något mängdfiske. Inte storlek heller för den delen.  Hittills ligger jag kvar på 920 gram som årets största borre. Med lite tur kanske man snart kan fiska upp en större nu när de äter upp sig inför vintern.

Kylig men underbar morgon.

Senaste turen var trots initial kyla väldigt njutningsfull. Det var bara jag ute på hela sjön kändes det som. Jag påbörjade mitt fiske på en plats som tidigare år hållit mycket fisk, men som hittills under det här året varit i stort sett tomt, sånär som på en sporadisk fisk här och där. Inget mängdfiske. Nu såg jag äntligen samlad fisk på lodet och det kändes verkligen underbart att se. Snabbt slängde jag i min nya Berkley Pulse Shad i färgen Perch. Ja, den är helt ny för mig även om jiggen i sig har funnits under längre tid. Jag har nämligen börjat tvivla på mitt eget fiske under året och som en följd av det har jag en förmåga att lätt luras in i att det helt enkelt är utrustningen det är fel på. Även om jag fått bra med fisk på den tidigare. Alltså fastnade jag för en bloggartikel av Tobias Fränstam där han beskrev just Pulse Shad som en riktig abborrmagnet. Det måste ju bara testas.

Rent utseendemässigt måste jag säga att det här är den snyggaste jiggen jag har använt. Kanske är det för att färgen Perch innebär en vacker transparent men ändå infärgad jigg, men det känns som en helt annan kvalitet än mina andra jiggar. Förmodligen är jag bara lurad av utseende som vanligt, men jag gillar Pulse Shadens vaggande gång.

Nåväl, trots massor av samlad fisk på lodet var det ingen som ville hugga. Givetvis bytte jag slutligen jigg till en av mina gamla trotjänare, men inte heller det gav resultat. Det som stör mig är att jag inte hade med mig grejer för att ordna en drop shot-rigg. Jag får för mig att det hade varit dagens melodi.

Men hugg då!

Vidare till en annan plats för att dänga lite tyngre beten i jakt på gädda. Ja, jag har faktiskt inte provat gäddutrustningen som jag köpte förra året, inte på allvar. Nu var det dags att medelst Storms Seeker Shad och Svartzonkers Mörrumspinnare hämta hem en gädda. Inte heller det fungerade förstås, men det är inte så konstigt eftersom jag bara placerade mig i en vik som såg ut att kunna hålla gädda, men utan någon större eftertanke. Jag ville mest testa grejerna.

Vidare till ett par platser till, men där var det dött. Inte så konstigt eftersom vinden inte låg på åt det hållet, ja – den lilla lilla vind som alls existerade under dagen. Det var i stort sett en spegel på ytan. Slutligen lade jag mig över en grynna som inte gett något under året, och här började det nu hända grejer. På 6-9 meters djup fanns de randiga och nu ville de ha min nya Pulse Shad! Jag krokade även en gädda som extra bonus, dock på abborrutrustningen. Nu blev man förstås sugen på att åka tillbaka till den första platsen för dagen och se om de var mer på hugget nu. Det var de.

Första borren för dagen som t om håvades i rädsla för att tappa den 🙂

Ett riktigt roligt fiske avslutade dagen. Abborrarna var verkligen aktiva och vid drillande av en abborre höll jag t om på att lyckas håva den OCH en följare som var bara några cm bakom den första. Det hade varit kul att lyckas håva en fri fisk så att säga!

När solen började steka på allvar var det dags att åka hem och sköta familjebestyr, så dessvärre vet jag inte hur resten av dagen kunde ha sett ut. Kanske underbart fiske, kanske stiltje. Nu är suget enormt på att åka ut igen. Som idag t ex, en riktigt fin höstdag. Vad gör jag? Sitter fast i familjebestyr igen, men det har sin charm det också.

Until next time!