Igår hände något unikt i vår familj. Barnen gick med på att låta mig och Anna åka ut helt själva med båten på en fisketur medan de stannade hemma hos farmor och farfar. Det har aldrig hänt förut och frågan är om det någonsin kommer att ske igen. Men jisses vad roligt det var att åka ut på en tur bara vi två, lite som förr innan man hade barn och kunde styra lediga dagar precis som man ville.

Vi fick båten i vattnet vid åttatiden och sjön låg helt spegelblank. Det var sannerligen en njutning att susa fram över spegeln mot vår första fiskeplats. Väl på plats ankrade vi upp med Terrovan och det var tydligt att fisken var hemma och jaktvillig. Det plaskade lite här och där runt om oss och sannolikheten att få fisk var nästan garanterad.

Första fisken lyckades Anna dra upp, en abborre i god kondition, men inte särskilt stor. Jag hade oerhört många pet från småabborrar men inget hugg. Jag bytte snart till en popper och då small det nästan direkt när tre abborrar konkurrerade om vem som skulle fånga betet. Efter en tid dog fisket av och efter att jag under en förflyttning varit alldeles för nära att sätta elmotorn i en sten, kände jag att det kanske var dags att byta fiskeplats.

Därefter var fisket segt under dagen, men i gott sällskap var det ändå en riktigt härlig dag på sjön. Visst fick vi mer fisk, men det blev aldrig något riktigt drag under galoscherna så att säga.

Nu sitter jag och hoppas på att vi ska få ett nytt tillfälle att göra samma sak igen, men med något bättre fiske!