Kvällsfiske med familjen och nu är jag åter hemma igen och reflekterar på en stund som just passerat. Det händer banne mig grejer när vi är ute tillsammans. Ena stunden är det skitmysigt och alla mår bra, en stund senare är det kaos och alla skäller på alla. Sedan mys igen, kaos igen osv. Det är händelserikt så det kan förslå, så även ikväll.

Det börjar redan när båten ska i sjön och Anna briljerar inför övriga båtägare i hamnen med sina ordkunskaper inom just båtlivet. ”Åh nej, jag skulle ha tagit tag i det där snöret” utbrister hon medan båten rullar av trailern och ned i vattnet. ”Men för fan muttrar jag, det heter inte snöre!” En kort lektion senare hoppas jag nu att hon åtminstone kan kalla det ett rep i framtiden. Då har vi i alla fall kommit en liten bit. Vem tusan har snören på en båt?

Ut på sjön och beten i vattnet. En jättehärlig stund upplevs där jag drar tre abborrar  i ganska rask takt medan övriga inte får något mer än ett och annat pet, men inget direkt hugg. Vi beslutar oss för att leta upp en plats för kvällsmat, något barnen ser fram emot redan när vi trailar i båten. Det är ganska lugnt på sjön ikväll och det är inte svårt att hitta en bra plats att ankra Terrovan och börja käka.

Snart tycker Anna att det är dags att fiska igen. Det gör mig lika glad varje gång när det är just hon som vill fortsätta. Hon är ju nyligen axelopererad vilket gör att det är jag som får kasta ut även åt henne, varpå hon sedan kan veva hem. Det har med andra ord blivit otaliga kast för min del under kvällen!

Vi åker ut på djupare vatten då jag noterat att fisken står relativt djupt ikväll. Vi hittar snart en intressant betesboll där det tydligt syns att det ligger ett par predatorer en bit därunder. Vi (eller rättare sagt jag) börjar kasta åt det håll vi sett dem på SI och inom kort ropar Anna till: ”Jag har något! Eller nej, det är bottennapp! Nej – det ÄR något!” varpå slirbromsen börjar skrika som en stucken gris och linan rusar ut ur rullen. Nu jädrar tänker jag, nu har hon fått en gädda på lätt abborrutrustning. Det här blir skoj!

Därefter följer en rejäl kamp mellan Anna och madame Gädda. Fisken gör rejäla rusningar hela tiden och en axelopererad fru kan ju av förklarliga skäl inte kämpa emot på rätt sätt. Men så slutligen dyker gäddan upp vid ytan och Anna utbrister ett skrikande ”Åh jädrar!” eller något i den stilen. Hennes adrenalinnivå är på max och vid det här laget andas och frustar hon som en bindgalen tjur. Jag tar en bild med min mobil, men Anna ser så koncenterad ut att den blir skräpdålig. Jag hojtar till henne ”Men le då för fan!” varvid vi till slut får en något trevligare bild! Jag håvar gäddan samtidigt som den biter av tafsen. Puh!

Men le då för fan! (sagt med en stor portion ironi)

Jag krokar av jiggen som sitter ganska djupt. Dags för fotografering, men här uppstår ett fel på mobilkameran och det blir ingen bild på Annas första gädda. Vi upptäcker det först efter att fisken fått gå åter i vattnet igen. Synd som tusan, men det blir garanterat snart fler bilder på Anna med gäddor, det är jag helt säker på!

Det är ungefär nu vi upptäcker att jag vid håvningen lyckats sätta knät stenhårt på Annas nya fina Ray Ban som påpassligt legat precis där jag pressade ner knät. De blev minst sagt demolerade. Ja men så lyckat… Men fortfarande kunde inget förta glädjen över hennes första gädda! 3 kg hamnade den på och det var en riktigt fin madam, stark och kämpavillig som tusan.

Vi stävar vidare mot en ny plats, men inget händer. Mot ännu en plats, men inte ett pet. Väl på den slutliga platsen för kvällen lyckas jag knäcka mitt ena spö. Detta under något som inte ens kan beskrivas som ett riktigt bottennapp. Bara en lätt upphakning mot en sten eller något liknande. Det lär nog vara så att det spöt fått sig en smäll tidigare, för så lätt ska det ju bara inte gå av. Nåväl, ett tillfälle att få köpa nya fiskeprylar antar jag…!

In alles en kanontrevlig kväll där Anna verkligen var på topp med sitt fiske! Som vanligt idel dråpliga inslag från början till slut, men det är väl det som gör familjefisket så jäkla skoj antar jag?!

Nu dags för vila och TV-tittande innan vi planerar nästa tur. Jag hör redan att Anna andas något om en morgontur bara för mig och henne. Det ska verkligen bli roligt att få uppleva!  Fler bilder från kvällen nedan: