Månad: juli 2017

Det här med att fiska ensam…

…det existerar inte längre. Anna är så jädra biten på det här med fiske att jag är rädd att hon snart snor åt sig båten och sticker ut själv om jag inte ser upp! Idag tänkte jag förvisso inte ta en tur själv, men jag nämnde för Anna att jag funderade på att höra med pappa om han ville med ut och fiska. Jag såg omgående något mörkt i blicken på min kära hustru. Nästan som att jag sagt att jag tänkte vara otrogen. Hon blängde på mig och sa att hon minsann ville ut och fiska. Den blicken gör mig alltid lika rädd, så givetvis skulle vi ut och fiska! Det innebar dock som vanligt att familjens små förmågor skulle hänga med och idag verkade de inte särskilt fiskesugna. Goda föräldrar som vi är (!?) lade vi därför fram vårt triumfkort. ”Ni får ta med er paddorna ut i båten!”. Det funkar alltid.

Ja, jo… Idag var Apple barnvakt… Skämmes på oss!

Medan barnen grottade ned sig i spelandets värld kunde jag och Anna därmed fiska relativt ostört. Det var riktigt roligt att dag två kunna sticka ut igen tillsammans. Fisket var erbarmligt dåligt, vi testade en för mig helt ny plats som enligt uppgift ska husera väldiga mängder abborre. Jo tjenare. Inte ett pet.

Vi är åtminstone ganska bra på att äta!

Efter en stund smackade det dock på rejält i grejerna. Givetvis insåg jag snabbt att en gädda valt att hälsa på och nu blev det åka av. Jädrar i mig vad pigg den här gäddan var! Med tanke på min lätta abborrutrustning blev förstås fighten betydligt värre än om jag skulle haft gäddprylarna med, men jisses vad jag fick jobba. Ärligt talat var jag riktigt trött i armen när jag slutligen, efter otalet rusningar under båten och metervis av lina utsliten ur rullen, lyckades landa besten som visade sig vara allt annat än just en best. 3,8 kg vägde hon in på. Jag måste säga att dessa sommargäddor är imponerande starka ändå.

Mitt nya grepp kallat ”Gevärsgreppet”

Ja, det var liksom allt som skedde idag. Inte en enda abborre och då testade vi flertalet nya platser. Vi åkte till slut in till ”abborrsäkra” marker, men inte tusan ville någon vara med och leka där heller. Jag såg dem tydligt på ekolodet. De fanns absolut där, men tryckte djupt utefter botten.

Nåväl, det var en skittrevlig eftermiddag och kväll och vädret bjöd verkligen på en njutbar upplevelse!

Egentidsfiske!

Igår hände något unikt i vår familj. Barnen gick med på att låta mig och Anna åka ut helt själva med båten på en fisketur medan de stannade hemma hos farmor och farfar. Det har aldrig hänt förut och frågan är om det någonsin kommer att ske igen. Men jisses vad roligt det var att åka ut på en tur bara vi två, lite som förr innan man hade barn och kunde styra lediga dagar precis som man ville.

Vi fick båten i vattnet vid åttatiden och sjön låg helt spegelblank. Det var sannerligen en njutning att susa fram över spegeln mot vår första fiskeplats. Väl på plats ankrade vi upp med Terrovan och det var tydligt att fisken var hemma och jaktvillig. Det plaskade lite här och där runt om oss och sannolikheten att få fisk var nästan garanterad.

Första fisken lyckades Anna dra upp, en abborre i god kondition, men inte särskilt stor. Jag hade oerhört många pet från småabborrar men inget hugg. Jag bytte snart till en popper och då small det nästan direkt när tre abborrar konkurrerade om vem som skulle fånga betet. Efter en tid dog fisket av och efter att jag under en förflyttning varit alldeles för nära att sätta elmotorn i en sten, kände jag att det kanske var dags att byta fiskeplats.

Därefter var fisket segt under dagen, men i gott sällskap var det ändå en riktigt härlig dag på sjön. Visst fick vi mer fisk, men det blev aldrig något riktigt drag under galoscherna så att säga.

Nu sitter jag och hoppas på att vi ska få ett nytt tillfälle att göra samma sak igen, men med något bättre fiske!

Med familjen i båten kan allt hända!

Kvällsfiske med familjen och nu är jag åter hemma igen och reflekterar på en stund som just passerat. Det händer banne mig grejer när vi är ute tillsammans. Ena stunden är det skitmysigt och alla mår bra, en stund senare är det kaos och alla skäller på alla. Sedan mys igen, kaos igen osv. Det är händelserikt så det kan förslå, så även ikväll.

Det börjar redan när båten ska i sjön och Anna briljerar inför övriga båtägare i hamnen med sina ordkunskaper inom just båtlivet. ”Åh nej, jag skulle ha tagit tag i det där snöret” utbrister hon medan båten rullar av trailern och ned i vattnet. ”Men för fan muttrar jag, det heter inte snöre!” En kort lektion senare hoppas jag nu att hon åtminstone kan kalla det ett rep i framtiden. Då har vi i alla fall kommit en liten bit. Vem tusan har snören på en båt?

Ut på sjön och beten i vattnet. En jättehärlig stund upplevs där jag drar tre abborrar  i ganska rask takt medan övriga inte får något mer än ett och annat pet, men inget direkt hugg. Vi beslutar oss för att leta upp en plats för kvällsmat, något barnen ser fram emot redan när vi trailar i båten. Det är ganska lugnt på sjön ikväll och det är inte svårt att hitta en bra plats att ankra Terrovan och börja käka.

Snart tycker Anna att det är dags att fiska igen. Det gör mig lika glad varje gång när det är just hon som vill fortsätta. Hon är ju nyligen axelopererad vilket gör att det är jag som får kasta ut även åt henne, varpå hon sedan kan veva hem. Det har med andra ord blivit otaliga kast för min del under kvällen!

Vi åker ut på djupare vatten då jag noterat att fisken står relativt djupt ikväll. Vi hittar snart en intressant betesboll där det tydligt syns att det ligger ett par predatorer en bit därunder. Vi (eller rättare sagt jag) börjar kasta åt det håll vi sett dem på SI och inom kort ropar Anna till: ”Jag har något! Eller nej, det är bottennapp! Nej – det ÄR något!” varpå slirbromsen börjar skrika som en stucken gris och linan rusar ut ur rullen. Nu jädrar tänker jag, nu har hon fått en gädda på lätt abborrutrustning. Det här blir skoj!

Därefter följer en rejäl kamp mellan Anna och madame Gädda. Fisken gör rejäla rusningar hela tiden och en axelopererad fru kan ju av förklarliga skäl inte kämpa emot på rätt sätt. Men så slutligen dyker gäddan upp vid ytan och Anna utbrister ett skrikande ”Åh jädrar!” eller något i den stilen. Hennes adrenalinnivå är på max och vid det här laget andas och frustar hon som en bindgalen tjur. Jag tar en bild med min mobil, men Anna ser så koncenterad ut att den blir skräpdålig. Jag hojtar till henne ”Men le då för fan!” varvid vi till slut får en något trevligare bild! Jag håvar gäddan samtidigt som den biter av tafsen. Puh!

Men le då för fan! (sagt med en stor portion ironi)

Jag krokar av jiggen som sitter ganska djupt. Dags för fotografering, men här uppstår ett fel på mobilkameran och det blir ingen bild på Annas första gädda. Vi upptäcker det först efter att fisken fått gå åter i vattnet igen. Synd som tusan, men det blir garanterat snart fler bilder på Anna med gäddor, det är jag helt säker på!

Det är ungefär nu vi upptäcker att jag vid håvningen lyckats sätta knät stenhårt på Annas nya fina Ray Ban som påpassligt legat precis där jag pressade ner knät. De blev minst sagt demolerade. Ja men så lyckat… Men fortfarande kunde inget förta glädjen över hennes första gädda! 3 kg hamnade den på och det var en riktigt fin madam, stark och kämpavillig som tusan.

Vi stävar vidare mot en ny plats, men inget händer. Mot ännu en plats, men inte ett pet. Väl på den slutliga platsen för kvällen lyckas jag knäcka mitt ena spö. Detta under något som inte ens kan beskrivas som ett riktigt bottennapp. Bara en lätt upphakning mot en sten eller något liknande. Det lär nog vara så att det spöt fått sig en smäll tidigare, för så lätt ska det ju bara inte gå av. Nåväl, ett tillfälle att få köpa nya fiskeprylar antar jag…!

In alles en kanontrevlig kväll där Anna verkligen var på topp med sitt fiske! Som vanligt idel dråpliga inslag från början till slut, men det är väl det som gör familjefisket så jäkla skoj antar jag?!

Nu dags för vila och TV-tittande innan vi planerar nästa tur. Jag hör redan att Anna andas något om en morgontur bara för mig och henne. Det ska verkligen bli roligt att få uppleva!  Fler bilder från kvällen nedan:

Fin fisk men tappad mojo?

I eftermiddag var det äntligen dags för första fisketuren efter den smått fantastiska solresan till Mallorca som jag och familjen fick njuta av under veckan som gått. Båten stod snällt kvar i garaget när jag kom hem, men man kunde tydligt se att hon pockade på uppmärksamhet. Så idag var det dags för ännu en av otalet sjösättningar detta år.

Vädret var härligt, sol blandat med stackmoln och en ganska behaglig vind ute på sjön. Parkerade mig i ett område under en ganska lång tid, men fiskarna ville inte ha min jigg av modell Svartzonker McBass i färgen Fegis. En färg jag använde en hel del under början av fjolåret med gott resultat, men det visade sig senare under året att vinnaren var samma jigg, men i färgen Motoroil.

Fegisen fick lämna tafsen och på åkte en Motoroil även denna dag. Då small det. Jädrar i mig vilket hugg! Trodde en stund att det var en gädda, men stötarna i spöt talade ändå för en abborre. Fisken drog till och med ut en del lina och det innebar ju att om det var en abborre skulle det trots allt vara en i en fin storlek. Snart dök fisken upp vid vattenytan och nog tusan var det en abborre av riktigt fin storlek! Jag var nästan säker på att det var en kilosfisk och att jag nu äntligen, ÄNTLIGEN skulle komma över kilot i PB. Men icke, vågen stannade på 920 gram och jag får fortsätta vänta på den där fyrsiffriga härligheten…

Ja, jo – man borde väl stödja buken bättre, men min kamera ville inte funka och mobilen fick agera stand in. Lite stressigt där ett tag! 🙂

 

Därefter var det dött. På riktigt dött. Varenda liten plats jag haft bra fiske på var stendöd idag. Likadant senast. Jag börjar fundera på om jag helt tappat min fiskemojo?!

Nåväl, sitter nu och hoppas på en ny tur imorgon. Då jädrar!

Magiskt väder men sämre fiske

Ännu en tur med min älskade Alumacraft under en minst sagt magisk sommardag. Ljuset var verkligen fantastiskt härligt att beskåda då solen bröt igenom ett tunt molntäcke. Det var minst sagt njutbart att ensam sitta och beskåda detta naturens skådespel. Sämre var det dock med fisket. Jiggfisket som annars brukar fungera fint, producerade absolut ingenting. Inte ett försök till hugg ens. Så bytte jag till popper och äntligen högg det! En fin borre dök upp, men det blev inte mycket mer att skryta över denna dag. Ändå ett fint avslut på fisket innan familjens stundande solsemester på Mallorca!

Väl hemma insåg jag att barometern fallit betydligt på kort tid, så kanske var det anledningen till mitt minst sagt magra fiskeresultat?

Familjekväll av rang

Vilken kväll. Vilken otroligt härlig kväll med familjen på sjön. Det märks att mina kära familjemedlemmar också är lite bitna av det underbara i att vistas på sjön och – tro´t eller ej – fiska litegrann. Visst, barnen tröttnar relativt snabbt, men frun i huset, hon verkar gilla det skarpt! Med nyopererad axel fiskade hon genom att jag kastade ut och hon vevade hem. Gillar delandet av det här intresset skarpt och jag kommer givetvis att försöka få henne än mer biten!

Fisket då? Jo, det var lite si och så under dagen. Förmodligen kanonbra om man kunnat koncentrera sig till 100%, men med två barn med i båten blir det mycket annat också. Det ska ätas, det ska fikas, det ska lekas med leksaksbåtar osv. Det är saker man måste ta som småbarnsförälder. Hur som helst, det var hur underbart som helst på sjön. Lugn sjö, mycket mys och givetvis en del bråk som sig bör, men allt toppades med att vi tillsammans såg en riktigt vacker solnedgång över sjön. Då var livet sannerligen på topp!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén