Blött och blåsigt

Denna söndagsmorgon var det dags att stiga upp med tuppen för att träffa Alexander vid 7-tiden. Det var mörkt men inte särskilt kallt ändå. Efter tankning av båt och bil lades båten i vattnet och medan ljuset så sakteliga började återvända till vår sida av jordklotet, var vi på väg mot första fiskeplatsen för denna dag.

Dags att blöta ned båten denna vintermorgon.

Det blev en dag med fiske både högt och lågt, hit och dit i jakten på den mytomspunna gäddan. Ja, jag börjar tro att den faktiskt är just det. En myt. För inte tusan lyckades vi lura upp någon idag heller. Vädret visade sig vara en smula lynnigt det också. Vinden ökade och regnet började falla. Men inte tusan ger man väl upp för det? Icke. Sju timmars fiskande blev det under dagen och riktigt kul var det att få testa Alexanders nya bete. En sarv av gummi.

Alexanders sarv väntade tålmodigt på att få simma.

 

Funderade en stund på om detta kunde bli min nya fiskebåt. Det skulle dock kräva en viss utbyggnad av garaget…

 

Regnet, det bara faller neeeeer…

Alexanders sarv var den enda som fick ett tandmärke i kroppen idag. Det var alltså ganska nära att vi trots allt kunde ha fått en fisk i båten, men idag ville det sig helt enkelt inte. Om det berodde på oss, vädret eller det faktum att min kära hustru planterat in en ”present” åt oss längst ned i min ryggsäck, det får vi aldrig veta.

Min hustru är snäll. Bananer med bokstäver och allt. Vi håller som bäst på att skriva under skilsmässopappren! 😉

 

Klart är i alla fall att det även dagar som denna är riktigt härligt med fiske!

Underbar heldag på sjön!

I torsdags var det äntligen dags för en fisketur igen. Det visade sig bli en heldag i fiskets tecken och en naturupplevelse av rang! 07:30 träffade jag Alexander (www.topnotchfishing.se) vid hans otroligt fina Alumacraft Classic 165. Det var en kylig morgon och väl nere vid hamnen låg dimman tät. Riktigt tät. Efter att båten kommit i sjön och vi stävade ut från hamnen omkring 07:45 såg man knappt handen framför sig.

Alexanders båt är en vacker skapelse!

Dimman låg verkligen tät på väg ut mot öppet vatten.

Efter en stund när vi närmade oss mer öppet vatten kunde man dock skymta solen som på sina ställen bröt igenom dimman. Detta i kombination med vattenånga som sakta steg från sjön gav ett minne jag sent kommer att glömma. Längre ut på öppet vatten låg sjön helt blank. Det var sannerligen en mäktig upplevelse att beskåda och nu skulle vi snart blöta ned våra beten i hopp om att storgäddan var på humör.

Vilken morgon och vilken dag som väntade!

Det var svårt att se sig mätt på naturupplevelser denna morgon.

Snart anslöt Mogge och Oskar i egen båt.  Tillsammans började vi fiska av en plats vi trodde på. Det dröjde inte förrän man såg och hörde att grabbarna i andra båten minsann fick upp en gädda och pressen började förstås öka. När skulle vi få vår första? Det visade sig att det skulle dröja. Ännu en fisk beskådade den andra båtens insida och efter en stunds fortsatt hamrande på platsen insåg vi att det började bli lunchdags. Tiden går fruktansvärt fort när man fiskar!

Alexander fiskar i hopp om hugg.

T om jag fick plats i bild!

Mogge drog sig hemåt då han hade andra uppdrag för dagen och Oskar hoppade i vår båt. Tillsammans drog vi iväg till en plats för att käka lunch. Med Alexanders medtagna Muurikka lagades en välsmakande lunch bestående av pytt i panna med ägg. Mat smakar nog aldrig så gott som när man är ute på fiskeäventyr.  Mätta och belåtna hoppade vi återigen i båten och stack iväg mot mer fiskesäkra platser. Nåväl, så trodde vi åtminstone.

Dags för Mogge att åka hem och Oskar flytta över till vår båt.

Det blir lite prylar i båten när man fiskar…!

Solen sken och dagen var verkligen fantastisk. Fisket inte lika fantastiskt, men vad gör väl det i gott sällskap med andra fisketokar? Nästa fisk fick faktiskt jag och det visade sig bli en ganska komisk upplevelse då jag såg gäddan smyga efter betet, smånafsa i det för att sedan suga i sig det snarare än att klippa på i normal gäddstil. Jag märkte knappt att den högg. Väl vid båten visade det sig att det var en liten snipa, men nu hade jag åtminstone fått fisk och skulle inte bli dagens FF. Puh! Det skulle förstås även tas en bild på skapelsen, men eftersom att jag inte tog ett gälgrepp på den lilla gynnaren, utan istället förlitade mig på att stackarn skulle vara lugn liggandes i mina händer under den korta tid fotosessionen skulle pågå, blev även detta en ganska komisk händelse då gäddan vackert hoppade ur mitt lösa grepp och plums ned i vattnet. Oh well…

Vänern låg lugn och blank under stora delar av dagen.

Dagen fortsatte med ett riktigt pannbensfiske på flera platser som verkligen borde hållit fisk, men som idag inte bjöd så mycket som på ett pet ens. När dagen led mot sitt slut lyckades dock Oskar återigen få upp en gädda av mindre storlek, men ändock en fisk. Det var allt. Men inte tusan är man ledsen för det. Dessa 10 timmar av idogt fiskande var en njutning precis hela tiden.

Fiske är verkligen en underbar drog.

Världens minsta abborre(?)

Det går lång tid mellan fiskepassen just nu. Alldeles för lång tid. Jag hade hoppats att september skulle bli en månad full av fisketillfällen, men istället har de lyst med sin frånvaro. Orsaken stavas jobb och renovering här hemma i huset. Det är mycket som pockar på ens tid för jämnan känns det som. Det är förstås svårt att råda bot på sådant och istället får man njuta av de tillfällen som faktiskt blir av. I eftermiddags hade jag turen att få ta ut båten på en fisketur igen.

Det var kallt imorse, bara fem grader och det kändes som att vintern var i antågande även om vi bara nått första veckan av oktober månad. På eftermiddagen sken solen från klarblå himmel och värmen smög nog upp omkring 10-strecket eller strax däröver. Det blev med andra ord en riktigt njutningsfull tur vädermässigt sett. Fisket då? Jodå, det blev riktigt bra till slut, men det kunde ha varit betydligt bättre om jag bara stannat kvar på första fiskeplatsen jag stannade på. Jag såg fisk, jag testade olika beten och metoder, men inget hugg förutom en liten gäddsnipa som hälsade på en kort stund i båten. Som vanan trogen började jag då vela runt både här och där på sjön utan egentlig plan. En ganska dum sysselsättning. Utan spaning, ingen aning som vi sade i lumpen. Jag börjar förstå varför.

Nåväl, efter ett par timmar av riktigt dåligt fiske återvände jag till den första fiskeplatsen för dagen. Äntligen började det hända grejer. Nu var abborrarna på hugget och det blev en del landade fiskar. Under en tid stod jag precis ovanför abborstimmet och pimplade snarare än jiggade upp fiskarna. När det dog av slängde jag på en liten balanspirk och fortsatte pimplandet. Det blev napp även på pirken, men jag tror i ärlighetens namn att jag nådde ett nytt PB i liten abborre! Dessvärre lyckades den lille gynnaren sätta alla tre krokar i en trekrok, så resultatet blev en munskada som jag hoppas kan läka. Jag vill ju att han hälsar på igen när han lagt på sig något kilo!

Nytt PB!

Det dröjde inte länge innan det var dags att åka hem, vilket förstås gjorde mig besviken på det faktum att jag inte stannade kvar här redan från början. Nåväl, det får bli nya tag framöver igen!

Jag har väldigt stora händer. Det är sedan gammalt.

 

Höstfärger är en favorit i min bok!

Höstfiske

Nu är höstfisket här med allt vad det innebär. Som under min senaste tur till exempel, där jag åkte ut på morgonen frysandes med mössa, jacka och raggsockor, för att bara ett par timmar senare svettas som en tok. Det är skönt med höst ändå tycker jag, med det kallare vädret kommer en härligt frisk luft som jag verkligen uppskattar. Kanske är det också nu som det riktiga abborrfisket kan ta fart. Året har inte direkt bjudit på något mängdfiske. Inte storlek heller för den delen.  Hittills ligger jag kvar på 920 gram som årets största borre. Med lite tur kanske man snart kan fiska upp en större nu när de äter upp sig inför vintern.

Kylig men underbar morgon.

Senaste turen var trots initial kyla väldigt njutningsfull. Det var bara jag ute på hela sjön kändes det som. Jag påbörjade mitt fiske på en plats som tidigare år hållit mycket fisk, men som hittills under det här året varit i stort sett tomt, sånär som på en sporadisk fisk här och där. Inget mängdfiske. Nu såg jag äntligen samlad fisk på lodet och det kändes verkligen underbart att se. Snabbt slängde jag i min nya Berkley Pulse Shad i färgen Perch. Ja, den är helt ny för mig även om jiggen i sig har funnits under längre tid. Jag har nämligen börjat tvivla på mitt eget fiske under året och som en följd av det har jag en förmåga att lätt luras in i att det helt enkelt är utrustningen det är fel på. Även om jag fått bra med fisk på den tidigare. Alltså fastnade jag för en bloggartikel av Tobias Fränstam där han beskrev just Pulse Shad som en riktig abborrmagnet. Det måste ju bara testas.

Rent utseendemässigt måste jag säga att det här är den snyggaste jiggen jag har använt. Kanske är det för att färgen Perch innebär en vacker transparent men ändå infärgad jigg, men det känns som en helt annan kvalitet än mina andra jiggar. Förmodligen är jag bara lurad av utseende som vanligt, men jag gillar Pulse Shadens vaggande gång.

Nåväl, trots massor av samlad fisk på lodet var det ingen som ville hugga. Givetvis bytte jag slutligen jigg till en av mina gamla trotjänare, men inte heller det gav resultat. Det som stör mig är att jag inte hade med mig grejer för att ordna en drop shot-rigg. Jag får för mig att det hade varit dagens melodi.

Men hugg då!

Vidare till en annan plats för att dänga lite tyngre beten i jakt på gädda. Ja, jag har faktiskt inte provat gäddutrustningen som jag köpte förra året, inte på allvar. Nu var det dags att medelst Storms Seeker Shad och Svartzonkers Mörrumspinnare hämta hem en gädda. Inte heller det fungerade förstås, men det är inte så konstigt eftersom jag bara placerade mig i en vik som såg ut att kunna hålla gädda, men utan någon större eftertanke. Jag ville mest testa grejerna.

Vidare till ett par platser till, men där var det dött. Inte så konstigt eftersom vinden inte låg på åt det hållet, ja – den lilla lilla vind som alls existerade under dagen. Det var i stort sett en spegel på ytan. Slutligen lade jag mig över en grynna som inte gett något under året, och här började det nu hända grejer. På 6-9 meters djup fanns de randiga och nu ville de ha min nya Pulse Shad! Jag krokade även en gädda som extra bonus, dock på abborrutrustningen. Nu blev man förstås sugen på att åka tillbaka till den första platsen för dagen och se om de var mer på hugget nu. Det var de.

Första borren för dagen som t om håvades i rädsla för att tappa den 🙂

Ett riktigt roligt fiske avslutade dagen. Abborrarna var verkligen aktiva och vid drillande av en abborre höll jag t om på att lyckas håva den OCH en följare som var bara några cm bakom den första. Det hade varit kul att lyckas håva en fri fisk så att säga!

När solen började steka på allvar var det dags att åka hem och sköta familjebestyr, så dessvärre vet jag inte hur resten av dagen kunde ha sett ut. Kanske underbart fiske, kanske stiltje. Nu är suget enormt på att åka ut igen. Som idag t ex, en riktigt fin höstdag. Vad gör jag? Sitter fast i familjebestyr igen, men det har sin charm det också.

Until next time!

Det är trööööögt nu.

Det var ett tag sedan mitt senaste blogginlägg, men frukta icke – jag har fiskat ändå! Det har varit idel härliga turer på vattnet, men under vattenytan verkar de små randiga krigarna gäcka mig. Hårt. Det är trögt i år, det är allt jag kan säga. Turligt nog märker jag att flertalet andra fiskare säger precis samma sak. Det är inte ofta jag stöter på en samling abborrar. Istället står de ensamma lite här och där. Åtminstone är känslan så. Borta är de tillfällen som förra året innebar att man kunde stå på en och samma plats under en längre tid och bara rycka upp fisk efter fisk.

Nåväl, några turer har det förstås blivit av. Frun i huset har dessutom blivit så infernaliskt fiskebiten att hon nu t om äger en alldeles egen gäddutrustning. I höst blir det riktigt, riktigt kul att fiska nu när jag har en fiskekompis med i båten. Kanske kommer jag att sikta in mig på gäddfiske i år i avsaknaden av bra abborrfiske. Det hör inte till vanligheterna, men det vore ganska kul att grotta ner sig ordentligt i gäddans värld. Vi får se, uppdateringar kommer!

Tills dess, några bilder från fisket sedan senaste inlägget:

Det här med att fiska ensam…

…det existerar inte längre. Anna är så jädra biten på det här med fiske att jag är rädd att hon snart snor åt sig båten och sticker ut själv om jag inte ser upp! Idag tänkte jag förvisso inte ta en tur själv, men jag nämnde för Anna att jag funderade på att höra med pappa om han ville med ut och fiska. Jag såg omgående något mörkt i blicken på min kära hustru. Nästan som att jag sagt att jag tänkte vara otrogen. Hon blängde på mig och sa att hon minsann ville ut och fiska. Den blicken gör mig alltid lika rädd, så givetvis skulle vi ut och fiska! Det innebar dock som vanligt att familjens små förmågor skulle hänga med och idag verkade de inte särskilt fiskesugna. Goda föräldrar som vi är (!?) lade vi därför fram vårt triumfkort. ”Ni får ta med er paddorna ut i båten!”. Det funkar alltid.

Ja, jo… Idag var Apple barnvakt… Skämmes på oss!

Medan barnen grottade ned sig i spelandets värld kunde jag och Anna därmed fiska relativt ostört. Det var riktigt roligt att dag två kunna sticka ut igen tillsammans. Fisket var erbarmligt dåligt, vi testade en för mig helt ny plats som enligt uppgift ska husera väldiga mängder abborre. Jo tjenare. Inte ett pet.

Vi är åtminstone ganska bra på att äta!

Efter en stund smackade det dock på rejält i grejerna. Givetvis insåg jag snabbt att en gädda valt att hälsa på och nu blev det åka av. Jädrar i mig vad pigg den här gäddan var! Med tanke på min lätta abborrutrustning blev förstås fighten betydligt värre än om jag skulle haft gäddprylarna med, men jisses vad jag fick jobba. Ärligt talat var jag riktigt trött i armen när jag slutligen, efter otalet rusningar under båten och metervis av lina utsliten ur rullen, lyckades landa besten som visade sig vara allt annat än just en best. 3,8 kg vägde hon in på. Jag måste säga att dessa sommargäddor är imponerande starka ändå.

Mitt nya grepp kallat ”Gevärsgreppet”

Ja, det var liksom allt som skedde idag. Inte en enda abborre och då testade vi flertalet nya platser. Vi åkte till slut in till ”abborrsäkra” marker, men inte tusan ville någon vara med och leka där heller. Jag såg dem tydligt på ekolodet. De fanns absolut där, men tryckte djupt utefter botten.

Nåväl, det var en skittrevlig eftermiddag och kväll och vädret bjöd verkligen på en njutbar upplevelse!

Egentidsfiske!

Igår hände något unikt i vår familj. Barnen gick med på att låta mig och Anna åka ut helt själva med båten på en fisketur medan de stannade hemma hos farmor och farfar. Det har aldrig hänt förut och frågan är om det någonsin kommer att ske igen. Men jisses vad roligt det var att åka ut på en tur bara vi två, lite som förr innan man hade barn och kunde styra lediga dagar precis som man ville.

Vi fick båten i vattnet vid åttatiden och sjön låg helt spegelblank. Det var sannerligen en njutning att susa fram över spegeln mot vår första fiskeplats. Väl på plats ankrade vi upp med Terrovan och det var tydligt att fisken var hemma och jaktvillig. Det plaskade lite här och där runt om oss och sannolikheten att få fisk var nästan garanterad.

Första fisken lyckades Anna dra upp, en abborre i god kondition, men inte särskilt stor. Jag hade oerhört många pet från småabborrar men inget hugg. Jag bytte snart till en popper och då small det nästan direkt när tre abborrar konkurrerade om vem som skulle fånga betet. Efter en tid dog fisket av och efter att jag under en förflyttning varit alldeles för nära att sätta elmotorn i en sten, kände jag att det kanske var dags att byta fiskeplats.

Därefter var fisket segt under dagen, men i gott sällskap var det ändå en riktigt härlig dag på sjön. Visst fick vi mer fisk, men det blev aldrig något riktigt drag under galoscherna så att säga.

Nu sitter jag och hoppas på att vi ska få ett nytt tillfälle att göra samma sak igen, men med något bättre fiske!

Med familjen i båten kan allt hända!

Kvällsfiske med familjen och nu är jag åter hemma igen och reflekterar på en stund som just passerat. Det händer banne mig grejer när vi är ute tillsammans. Ena stunden är det skitmysigt och alla mår bra, en stund senare är det kaos och alla skäller på alla. Sedan mys igen, kaos igen osv. Det är händelserikt så det kan förslå, så även ikväll.

Det börjar redan när båten ska i sjön och Anna briljerar inför övriga båtägare i hamnen med sina ordkunskaper inom just båtlivet. ”Åh nej, jag skulle ha tagit tag i det där snöret” utbrister hon medan båten rullar av trailern och ned i vattnet. ”Men för fan muttrar jag, det heter inte snöre!” En kort lektion senare hoppas jag nu att hon åtminstone kan kalla det ett rep i framtiden. Då har vi i alla fall kommit en liten bit. Vem tusan har snören på en båt?

Ut på sjön och beten i vattnet. En jättehärlig stund upplevs där jag drar tre abborrar  i ganska rask takt medan övriga inte får något mer än ett och annat pet, men inget direkt hugg. Vi beslutar oss för att leta upp en plats för kvällsmat, något barnen ser fram emot redan när vi trailar i båten. Det är ganska lugnt på sjön ikväll och det är inte svårt att hitta en bra plats att ankra Terrovan och börja käka.

Snart tycker Anna att det är dags att fiska igen. Det gör mig lika glad varje gång när det är just hon som vill fortsätta. Hon är ju nyligen axelopererad vilket gör att det är jag som får kasta ut även åt henne, varpå hon sedan kan veva hem. Det har med andra ord blivit otaliga kast för min del under kvällen!

Vi åker ut på djupare vatten då jag noterat att fisken står relativt djupt ikväll. Vi hittar snart en intressant betesboll där det tydligt syns att det ligger ett par predatorer en bit därunder. Vi (eller rättare sagt jag) börjar kasta åt det håll vi sett dem på SI och inom kort ropar Anna till: ”Jag har något! Eller nej, det är bottennapp! Nej – det ÄR något!” varpå slirbromsen börjar skrika som en stucken gris och linan rusar ut ur rullen. Nu jädrar tänker jag, nu har hon fått en gädda på lätt abborrutrustning. Det här blir skoj!

Därefter följer en rejäl kamp mellan Anna och madame Gädda. Fisken gör rejäla rusningar hela tiden och en axelopererad fru kan ju av förklarliga skäl inte kämpa emot på rätt sätt. Men så slutligen dyker gäddan upp vid ytan och Anna utbrister ett skrikande ”Åh jädrar!” eller något i den stilen. Hennes adrenalinnivå är på max och vid det här laget andas och frustar hon som en bindgalen tjur. Jag tar en bild med min mobil, men Anna ser så koncenterad ut att den blir skräpdålig. Jag hojtar till henne ”Men le då för fan!” varvid vi till slut får en något trevligare bild! Jag håvar gäddan samtidigt som den biter av tafsen. Puh!

Men le då för fan! (sagt med en stor portion ironi)

Jag krokar av jiggen som sitter ganska djupt. Dags för fotografering, men här uppstår ett fel på mobilkameran och det blir ingen bild på Annas första gädda. Vi upptäcker det först efter att fisken fått gå åter i vattnet igen. Synd som tusan, men det blir garanterat snart fler bilder på Anna med gäddor, det är jag helt säker på!

Det är ungefär nu vi upptäcker att jag vid håvningen lyckats sätta knät stenhårt på Annas nya fina Ray Ban som påpassligt legat precis där jag pressade ner knät. De blev minst sagt demolerade. Ja men så lyckat… Men fortfarande kunde inget förta glädjen över hennes första gädda! 3 kg hamnade den på och det var en riktigt fin madam, stark och kämpavillig som tusan.

Vi stävar vidare mot en ny plats, men inget händer. Mot ännu en plats, men inte ett pet. Väl på den slutliga platsen för kvällen lyckas jag knäcka mitt ena spö. Detta under något som inte ens kan beskrivas som ett riktigt bottennapp. Bara en lätt upphakning mot en sten eller något liknande. Det lär nog vara så att det spöt fått sig en smäll tidigare, för så lätt ska det ju bara inte gå av. Nåväl, ett tillfälle att få köpa nya fiskeprylar antar jag…!

In alles en kanontrevlig kväll där Anna verkligen var på topp med sitt fiske! Som vanligt idel dråpliga inslag från början till slut, men det är väl det som gör familjefisket så jäkla skoj antar jag?!

Nu dags för vila och TV-tittande innan vi planerar nästa tur. Jag hör redan att Anna andas något om en morgontur bara för mig och henne. Det ska verkligen bli roligt att få uppleva!  Fler bilder från kvällen nedan:

Fin fisk men tappad mojo?

I eftermiddag var det äntligen dags för första fisketuren efter den smått fantastiska solresan till Mallorca som jag och familjen fick njuta av under veckan som gått. Båten stod snällt kvar i garaget när jag kom hem, men man kunde tydligt se att hon pockade på uppmärksamhet. Så idag var det dags för ännu en av otalet sjösättningar detta år.

Vädret var härligt, sol blandat med stackmoln och en ganska behaglig vind ute på sjön. Parkerade mig i ett område under en ganska lång tid, men fiskarna ville inte ha min jigg av modell Svartzonker McBass i färgen Fegis. En färg jag använde en hel del under början av fjolåret med gott resultat, men det visade sig senare under året att vinnaren var samma jigg, men i färgen Motoroil.

Fegisen fick lämna tafsen och på åkte en Motoroil även denna dag. Då small det. Jädrar i mig vilket hugg! Trodde en stund att det var en gädda, men stötarna i spöt talade ändå för en abborre. Fisken drog till och med ut en del lina och det innebar ju att om det var en abborre skulle det trots allt vara en i en fin storlek. Snart dök fisken upp vid vattenytan och nog tusan var det en abborre av riktigt fin storlek! Jag var nästan säker på att det var en kilosfisk och att jag nu äntligen, ÄNTLIGEN skulle komma över kilot i PB. Men icke, vågen stannade på 920 gram och jag får fortsätta vänta på den där fyrsiffriga härligheten…

Ja, jo – man borde väl stödja buken bättre, men min kamera ville inte funka och mobilen fick agera stand in. Lite stressigt där ett tag! 🙂

 

Därefter var det dött. På riktigt dött. Varenda liten plats jag haft bra fiske på var stendöd idag. Likadant senast. Jag börjar fundera på om jag helt tappat min fiskemojo?!

Nåväl, sitter nu och hoppas på en ny tur imorgon. Då jädrar!

Magiskt väder men sämre fiske

Ännu en tur med min älskade Alumacraft under en minst sagt magisk sommardag. Ljuset var verkligen fantastiskt härligt att beskåda då solen bröt igenom ett tunt molntäcke. Det var minst sagt njutbart att ensam sitta och beskåda detta naturens skådespel. Sämre var det dock med fisket. Jiggfisket som annars brukar fungera fint, producerade absolut ingenting. Inte ett försök till hugg ens. Så bytte jag till popper och äntligen högg det! En fin borre dök upp, men det blev inte mycket mer att skryta över denna dag. Ändå ett fint avslut på fisket innan familjens stundande solsemester på Mallorca!

Väl hemma insåg jag att barometern fallit betydligt på kort tid, så kanske var det anledningen till mitt minst sagt magra fiskeresultat?

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén